Det är kallat, snö täckt land mitt i vintern så långt ifrån tävlingssäsongen man kan komma och Peppe kan inte mer än bralla i hagen hur man än slår knut på sig går de bara inte att komma igång och sätt igång honom NU. På kvällen när tankarna faller på plats får jag den dära taskiga kännslan att jag känner mig dum för att jag inte kan rida och sätta igång honom istället låter jag drömmarna sväva iväg. Drömhästen som jag engång provred den dära fruktansvärt regniga dagen, jag kan fortfarande få den dära kännslan och upplevelsen som om jag vore där just nu. Varje gallopsteg, tag i tygeln minns jag så bra så jag låter mig drömma bort, bort till tankarnas goda sida.
Jag drömmer mig bort all utrustning jag skulle vilja ha, utrustnig som jag ser i affären men inte köper för att jag spara mig till nästa häst, till en såndära drömhäst. I drömmarna finns inga begränsningar, där finns de inte att hästen är för dyr, utrustningen är för dyr eller köpa lite åt gången inte heller att just den hästen möjligtvis redan är såld. I tankarna spelar jag upp videobandet men i verkligheten vågar jag inte ens kolla på de, rädsla för att inse sanningen...

Sitter här och öppnar kuvären med pengar, önskar att jag kunde spendera varenda öre till min "nya" storhäst, surfar på nätet efter utrustning jag vill ha men ännu en gång sparas pengarna till hoppet...




(Inte denna hästen...)