Har varit sjukt trött hela dagen och inte alls på humör även när vi gick i butiker hade jag ingen shopping lust alls så slutade med tomhänt hem fast letade egentligen efter en mysig vit tjocktröja med något tryck på utan resultat.
Har precis käkat middag och händer inget särskillt just nu, tänker bara ständigt på en sak.

Ja jo föresten skulle ju berätta de för er... som sagt har "fått" skolios eller ja fick reda på de precis i slutate av sommaren och har aldrig haft de tidigare så sökte upp läkare som sa att de va de sen skulle vi träffa en sjukgymnast för att veta vad vi skulle göra åt de som sedan skickade mig vidare till röntgen och sen en läkare i lund och till sist specialist i malmö som vi ännu inte träffat. Men har iallafall fått veta att jag ska genomgå en stor operation som är de jag fasar för, fick hem fackta om hur de kommer gå till osv.
Fasar mest för att bli sövd eftersom jag var med om ett typ skräck exempel sist och fick total panik men sen så finns de även en risk att bli förlamad som skrämmer mig mest och en risk att dö, (har helatiden de i baktanken och rädd för att bli beroende av någon annan och inte kunna tahand om mig själv...) Sen åvanpå allt de ska jag ligga inne 5-10 dagar efter operationen och dessutom övernatta dagen innan desstuom får man inte ha besök efter 19,00 vilket skrämmer mig att ligga där utan att känna någon bara kokulura själv och grubbla alldeles för mycket. Slangar, kanyl, sjukhussängar, konstiga människor, ensam, tråkigt, sjukhus, sjukhusmat, sprutor och tusen en saker som skrämmer...
Sen är de en hel process tillbaka till ett normalt liv och dessutom rida och allt igen...
Tänker på de ständigt och får helatiden upp en massa bilder...
Försöker inte tänka på de och tänka att de är evigheter dit men de är så jag alltid brukar göra inför operationer och då helt plötsligt har tiden gått sjukt fort så helt plötsligt den dagen man sålänge fasat för där...
Okej jag kanskte låter löjlig men jag har värkligen skräck med allt som har med sjukhus att göra...

Skriver inte detta för att någon ska tycka synd, bli skrämda, alla ska veta osv utan skönt att skriva av sig lite, våga berätta och lätta lite på axlarna...





bild från google