* Ojämna axlar i höjd & skulderbladen längre ut på vänster sida (syns dock inte så tydligt på denna bilden)
* Som ett "hålrum" på vänster sida medans "rak" på höger
* Ryggraden svängd såklart som man tydligt kan se mitten kröken va i slutet på 62 grader
* Precis under vänstra skulderbladet kan man se framskjutning.
* På magen kan man se hur kraftigt vänster fram i från bilden bröstkorgen är framskjuten

De större problemen kan man dock inte se genom bilder mer än hur de såg ut, hur sträckta musklerna längs med ryggraden var på vänster sida och även hur allt har vridit sig inte framåt utan mer som cirkelvridning. Men det allvarligste har man inte sett förens tester blandannat lungfunktionstestet som var nedsatt pga ryggen som antagligen tryckte & vred på lungorna.

 

* Här kan man visserligen inte se ryggraden men man ser på höfterna, skulderbladen & axlarna så betydligt rakare det är. Resultatet blev alltså 14 grader som gick att räta upp som bäst vilket är ingenting gämfört med innan  dessutom har man inga problem så. Magen är där heller inga förskjutna lungor/bröstkorg osv längre.

För er som inte trodde, för er som inte visste, för alla er utomstående som egentligen aldrig fått veta riktigt hur de var och till alla er som har skolious och vill höra andras historia eller bara behöver ett stöd... 

Ni som inte visste eller trodde de var såhär pass, inte trodde de var möjligt eller förvånade över hur de faktist var kan jag säga att jag aldrig velat visa, aldrig velat klaga eller velat andra ska veta, inte förens efter operationen som pappa såg före och efter röntgenplåtar han kom tillbaka med en tår, han som aldrig vill visa sig rörd. Jag har inte velat se röntgenplåtarna tidigare men nästa gång då ska jag se, se hur de faktist var.

Mamma har sagt till mig många gånger i efterhand att hon insett att jag ljugit många gånger om att jag haft ont när jag egentligen inte sagt de eller nekat de, men en sak måste ni inse att hästarna är mitt liv lika starkt som min envishet. Vissa dagar kunde jag sluta 12. vila när jag kom hem och åka till stallet på kvällen, fick hjälp med allt så jag kunde rida, åkte ut sent på kvällarna så jag kunde vila först. Jag kunde ta smärtstillande för att rida eller förtränga smärtan så de spred sig till ett ben men upp i sadeln skulle jag men sen satt jag på ett specielltvis när jag red som avlastade och fick de att fungera. Visserligen var de bara där jag satt rätt och ridningen som gett mig hållningen annars hade allt jag varit mycket sämre... Gjorde verkligen allt sista tiden innan operationen för att rida dagligen för att jag aldrig ska kunna blicka tillbacka och känna att jag kunde ridit mer eller önskat att jag red mer utan tvärtom känner jag mig nöjd och fruktansvärt glad över hur bra han gick då. Men framförallt viljan till att rida och knepet att hitta rätt sätt, vilket gjorde att det var i sadeln jag hade minst ont och gjorde att jag red.

Känns som folk frågar tusen en saker hälften minns man inte...