Dör lite inombords när jag läser alla fina dikter i tidningen till dem som gått bort.
Till dem som kämpat i livet, till dem som lämnat något kvar.
När någon skriver så man känner igen sig, hur fin döden egentligen är.
Hur mycket sorg vi än känner och saknad att vi alltid ska minnas minnena och unna dem den frid som dem faktiskt förtjänar.

Tre begravningar på sista åren och den allra bästa & närmaste lämnat men dem alla förtjänar den frid... ♥