Jag trodde vi var som vänner, vänner som stöttar och förstår. Någon som välkomnade med en stor öppen kram, någon som man kunde vila sitt huvud emot och släppa ut tankar och bekymmer. Skadar man sig fysiskt läker man men om man skadas psykist läks aldrig. Jag raderar dig från telefonlistan samtidgt som du försvinner ur mitt hjärta... att återvända är inget alternativ. Jag hoppades att du skulle förstå, som från barndomsminnen.

Kan inte längre hindra mina tårar liksom att hindra dig från att bli såhär