Ps klippte av ca 4 decimeter av hans svans som minne.

Ett sista farväl, inte en tår eller ledsam min när jag var vid honom det var som han torkade mina tårar. Men när ha inte längre var där kom de ifatt mig, aldrig mer få se honom, aldrig mer krama om honom runt halsen och han viker huvudet mot mig, aldrig mer hans gnäggningar när jag kommer, aldrig mer hans speciella personlighet, aldrig mer kännslan att flyga över hinderna med honom eller ens ropa hans namn. Men de kommer slå mig som mest när jag inte längre ser honom i hagen, endast hans saker kvar för änn känns de overklig...

Anledning till att jag inte kommer i morgon är att jag dels inte kommer klara av de och dels för att jag inte vill veta eller se hur de går till, inte ha den bilden i huvudet bara hans fina stunder, när han var den dära spralliga och underbara mysiga Peppe ♥