Back to real
Haha mina planer om att så smått skumma lite på arbetet stor del av helgen, KNAPPAST inte en sekund vill inte ens öppna blocket nej har inte kommit längre än att kolla online och alla tusen olästa nyheter. På måndag då börjar de.. Back to real!
Gammal bild, i bussen från Nova
Tänk innan praktiken var de höst, inte ens en snöflinga knappt fallit medans idag är de snötäckt...
Att tänka omvänt
Folk verkar ständigt sura och klankar ner på folk som bloggar så allt ser så glamoröst och perfeckt ut med små problem. Folk kommenterar ständigt kom till verkligheten, väx upp, sluta lev i en fantasi osv. Men om man tänker att steg längre är ju faktist de majoriteten av folk som läser bloggar som faktist följer den typen av bloggar, folket drass lixom till en värld i glamour utan problem, den typen av värld många folk säkert drömmer sig bort till. Varför ska då dessa bloggare klankas ner på när de självaverket är läsarna som styr som har så fruktansvärt stor påverkan egentligen. Varför stör sig folk på dem som bloggar i en fantasivärld när dem endån drass till dem för alla dem kommentarerna som skrivs är ju folk som följer bloggen av någon anledning. Att tänka omvänta är inte särskillt ofta folk gör...
Dessutom så kan en blogg läsas utav alla vilket betyder att vissa saker näms helt enkelt inte, sen får man ju själv sortera om man vill framställa framförallt de possitiva eller allt och tänker man efter så till stor de av alla bloggare väljer att visa positva saker mer. Du väljer vilken bild du ska ha (du tar inte vilken som helst), vad du ska skriva, hur du ska skriva osv. 
Ps bild lånad från google.
Ska jag / ska jag inte...
Liknar denna fast i svart och kofta istället för jacka...
(bild lånad från lisaplace )349 kostade den och så halva av halva (ca 87kr)
Dock har jag inte ens provat den dessutom vet jag inte om den finns kvar efter helgen...
Föresten har aldrig tanken slagit er att när ni provar kläder frågar man sig själv om man kommer våga sticka ut med den, har alla andra också en sån, vad ska andra tycka, kommer jag likna blablabla osv...
För nu är jag så himmla trött på att tänka efter vad andra ska tycka och tänka, gilla eller inte gilla, varför kan man inte bara fråga sig själv tycker jag om den, vill jag ha de och har jag råd typ...
Gillar du något som sticker ut så ta de som en utmaning, räta på ryggen och fejka ditt självförtroende.
Våga vara du...
Jag har bestämt mig för att förbättre mitt självförtroende, våga vara mig själv, våga säga nej i vissa lägen, kunna stå på egna ben och inte förlita sig på någon annan. Jag behöver inte någon att alltid åka bussen med på morgonen eller hem, jag kan köpa något plagg som kompisen inte tycker om, svara ärligt när de gäller smak.., inte komma i jeans / leggins och t-shirt + sneakers för att inte visa att jag är mode intresserad och smälta in i mängden. Jag har en bit kvar till att få de självförtroendet jag vill ha men de är sånt jag jobbar med helatiden. värst är nog min byghet okej jag ska inte säga att jag har världens sämsta självförtroende för de stämmer inte men betydligt bättre vill jag ha, för min egen del & underlätta...
Ett liv...
Ibland önskar jag att jag inte höll på med hästar, att jag bara var en vanlig tjej som umgås med vänner och älskar att shoppa jag tänker faktist många gånger hur de skulle va om jag inte hade häst, att jag kanske hade haft högre månadspeng, mer tid till vänner och slapp att alltid tänka på att fixa hästen, shoppa mer och köpa sånt som jag vill ha men prioriterat bort. Mer tid till skolan hade jag haft bättrebetyg då osv. Jag känner faktist ofta att det är tusentals saker jag vill ha eller göra men som jag inte kan just för hästarna. För en dag skulle jag bara villja va helt vanlig precis som vem som helst. Att jag har egen häst eller hästintresse är inget jag nämner i första hand vissa vet faktist inte ens om de självmedvetet väljer jag att inte nämna de eller ens ta upp de om folk inte frågar för de blir lixom som en stämpel samma som om man är blyg men tillbaka till ämnet. Såfort folk får veta att jag har egen häst och mitt stora intresse är folks första reaktion "men är inte de jätte dyrt eller är inte de sjukt dyrt en häst kostar väl...!?" de är iallfall de folk alltid, varför ska folks första reaktion alltid va pengar och status?
De värsta är nog avundsjuka som lyser igenom inte bara bland dem som också vill ha egen häst utan dem som har de men kanske inte kommer någonvart, en del tycker de är snobbigt och sen finns de dem som är så fruktansvärt rädda för hästar och ska spela coola som lixom fäller de dära kommentarerna som "jag ska döda din häst" "hamburgar kött osv". Ständigt ska folk acceptera på olika sätt och inte bara acceptera de precis som vad som helst annat...
Förtillfället känns de som hoppet runnit ut, hittar ingen sadel som passar och evigheterstider till jag kan rida, hoppa och tävla överhuvudtaget på riktigt om ens någon gång dessutom ska jag operera den helvetes ryggen som jag inte vet hur de kommer gå eller sluta och i hela smeten är peppe kinkig och sur som vi inte förstår oss på och kommer hans ens hålla? Helst av allt hade jag bara velat börja om och köpa en annan häst, en storhäst, ge bort Peppe och skita i den j*vla ryggen och istället satsa stenhårt på framgång. Men med samvetet i bakhuvudet och inte minst att man har fäst sig vid Peppe trots att han är förjävlig ibland är de bara otänkbart och ha två hästar kan jag glömma eftersom de redan är fullt i stallet och någon egen gård lär vi inte hitta.
Att behöva gå upp tidigt på morgonen för att hinna rida innan skolan när andra ligger och sover, stressa hem efter skolan för att hinna till träning, kämpa och få motstånd på träningarna men samtidigt känna att idag lyckades vi faktist, missa Tv progam man annars sett för att man kommer hem sent, direkt in i duschen och sen sova, tvinga sig ut i ur och skur när man hellre stannat inne för man tränar inför tävling, spendera hela dagar på tävlingsplatser, tidig morgon till senakvällar. Puschad och åter puschad. Helger som bara flyger förbi, vardagar som knappt spenderas hemma och kämpar för att få ihop. Det är de jag brinner för och de är så mitt liv ska se ut..! (ge mig de livet tillbaka...)
Jag lever i ridsporten det är mer som en livsstil, istället för att själv tävla och spendera dagen på tävlingsplats tar jag andras arbetsdagar bara för att va där, där jag egentligen ska va med häst...
Ibland vill jag bara ge upp och strunta i mina drömmar, gå till en meningslöst liv utan passion eller mål men drömmarna är för starka för att ge upp trots att hoppet nästan är borta...
Jag kan inte längre hoppas på att mamma ska köpa en storhäst till mig nej de får jag stryka från önskelistan...
Jag vet inte vad jag ska göra däremot vet jag vad jag vill men de är trots allt på hästryggen jag är lyckligast..
Ännu en ... detta visste ni inte om mig
Oftast när folk frågar hur de är säger jag alltid åtminstånde okej eller bra eller om någon frågar hur de är med ryggen säger jag alltid bra eller helt okej däremot om personen frågar om jag har ont i ryggen säger jag som de är. Jag säger lixom aldrig dåligt eller ont osv eftersom jag hatar att oja mig, tycker de känns oförskämmt att prata om mina problem och bekymmer alla har vi våra bekymmer varför ska jag då oja mig som om jag hade världens problem dessutom vill jag absolut inte att folk ska tycka synd, ha med kännsla osv. Nej de finns barn som svälter, folk som sitter i rullstol, förlamade och tusen en värre saker än om jag är förkyld, är nere, ont i ryggen osv, visst jag kan skriva de i bloggen men de är ett undantag eftersom det är den plats jag skriver av mig.
Kvälls inlägg & åsikt
Mamma var hjälpsam (som vanligt ;) ) och fixade i stallet så när jag kom hem var de bara att käka sen åkte vi och simmade så häärligt speciellt när dem släckte ner, vi ska börja simma en gång i veckan så har satt upp ett mål på hur många längder jag ska simma inom 3 gånger, avslutade med att hoppa lite och bada i dem små och varma basängerna xD Men de bästa var att när vi åkte dit hade jag ont i ryggen men sen efteråt var de inget alls och har heller inte kommit... nej detta måste jag börja med regelbundet dels för att stärka musklerna och dels för att sträcka ut ryggen...
Tänkte på de att många inte åker och badar, med skolan eller på stranden för att de inte tycker om sin kropp eller trivs i den, själv tycker jag inte om hur min kropp ser ut när ryggen är sne, bröstkorgen på ena sidan är framskuten, ena axeln något högre men jag trivs i min kropp för de och är inte rädd för att gå i bikini eller duscha osv, detta är lixom jag varför skämmas över mig själv? Jag har aldrig skippat bada med klassen för att inte våga visa mig i bikini, bytat om på toa för att ingen ska se en, bantat inför beachen osv känner lixom ingen mening med att hoppa över saker eller ödsla tid på onödiga saker bara för att man inte trivs med sig själv, varför kan man inte åtminstånde försöka, börja jobba på de? Trots de är de massvis med folk som skippar saker bara för de, klankar ner på folk när dem känner sig nere, men varför? Varför ser man inte till att stärka sig själv istället?
Visst jag kan inte påstå att jag har världens bästa självförtronde osv eller att jag aldrig varit taskig mot någon men ni förstår vad jag menar... jag jobbar med mig själv, försöker se saker positivt, inte klanka ner på folk, försöka inte gämföra sig med andra osv.
Fick bli en bild från google...
Detta visste ni inte...
... jag får inte hela mitt studiebidrag på kontot. Jag får en del av studiebidraget på kontot men resten får jag ju faktist på annat håll + lite till...
Mina föräldrar sätter in pengar på kontot som jag får spendera bäst jag vill, shopping, nöje eller skämma bort peppe osv... sen köper dem saker som behövs eller som jag vill ha, peppe kostar en stor del varje månad osv...
Men sen vill jag gärna betala de mesta själv, sparar och haatar att inte ha pengar eller ja de har väll heller aldrig hänt att jag haft under 200. Är sparsam, snål med pengar men samtidigt rädd om pengarna även om de kanske inte alltid märks xD Ber aldrig om pengar men sen och andra sidan är jag riktigt bra på att få om jag vill ha något när jag handlar med pappa xD
Själv har jag nästan aldrig märkt av de nästan tvärt om... i slutändan gynnar den endån mig själv och de är ju faktist jag själv som valt de så om man tänker efter (har ju själv valt att jag vill ha egen häst) och pengar är lixom inte hela världen de är lixom bara att spara. Att kunna shoppa mer eller ha ännu mer pengar är inget jag prioriterar högt nej högst just nu ligger helt klart en gård vi kollade på... ;)
Så då vet ni de, anledningen till att jag alltid har mycke pengar är för att jag är sparsam...
Pengar är lixom inte allt glöm inte de!
Godnatt & en liten tanke...
Trött, kollade på ullared och new york fruar, haha rena motsatser men gillar typ extrema eller märkliga folk (att kolla på tv)
Har tänkt på de mycke faktist... tänk vad ytan lurar mycke, hur lätt lurad man kan bli bara för att vissa saker lixom verkar så på utsidan men hur ska man kunna veta insidan, tänk om folk inte talar sanning, säger att man tycker och är på ett visst sätt så är de inte alls sant, varför ska de ibland va så svårt att säga vad man tycker, varför bryr man sig så mycke om hur folk ska reagera, vad folk ska tycka och tro. Har faktist börjat slappna av lite om vad folk ska tycka och tänka om en trots att tankarna susar... finns ju egentligen ingen som vet bättre om mig än jag själv... men endån blir man så lätt påverkad av tycke och smak även om jag vet vad jag engång tyckt så förendras de så snabbt...
Tänk om de du säger inte alls är sant...
World trade center
Såg iallfall filmen som sändes i kväll till minne av alla som dog, nu sitter pappa och kollar på andra dokumentärer om de, ska väll ta en snabb kik jag med innan jag gör mig i ordning...
Som tur var känner jag ingen som omkom men de kanske ni gör?
Påmind
Var så fint skrivet och vart enda ord till och med bilden passade in...
Jag kämpar varje dag för att inte påminnas, försöker se ljuset i den långa tunnelen, slutat att följa hästbloggar bara för att ännu en gång inte påminnas, försöker att inte tänka på de, förtränga de långt bort, istället för ledsen blir jag arg, pratar bort om de kommer på samtalsämne, men ett ord, en bild så faller allt tillbaks....
Varför?
Bara för att jag vill göra mitt bästa och ha en bra utbildning & lägger lite krut på skolan även om de känns tungt ibland och kanske presterar sjukt dåligt ibland men endån känner jag mig som två olika personer, en i skolan och en på fritiden. I skolan känner jag mig f*n som en pluggis bara för att nästan resten skiter totalt i skolan blir lixom lite halvdant ibland... när vi ska göra läxor på lektionerna funkar de typ aldrig eller läsa ingenom precis innan prov, diskussioner osv.
Varför inte bara göra vad man ska när man är i skolan sen har man ju resten ledigt går ju faktist bara halva dagar, timmarna man är i skolan kan man väll göra något vettigt man ska ju trots allt va där ett visst antal timmar om dagen. Varför ge chansen att ångra sig och kunna tänka tillbaka varför man gjorde som man gjorde?
Varför ses jag som en pluggis i skolan bara för att jag bryr mig om min framtid?
Och pluggis nej de är så långt ifrån mig man kan komma men gemfört med andra vad är jag då, inte någon som skiter i skolan iallafall.
Nej sååå långt ifrån mig... jag som dessutom aldrig räcker upp handen
Blandade tankar
Tankarna blandar sig, i ena stunden vill man så himmla mycke medans i andra tar man de som de är...
Just nu vill jag bara att vi ska hitta en gård, flytta dit och köpa en storhäst (ha kvar peppe) vill egentligen ha de redan nu så jag bara skulle kunna bo där nu och rida i kväll och inte bara skritt utan kunna rida ordentligt har varken tålamod eller lust att bara vänta och vänta för de känns som de aldrig kommer bli av, som om man bara drömmer och önskar, drömmar och förhoppningar som aldrig slår in kanske stämmer de eller så inte fast jag brukar faktist känna så när de blir tvärt om.. trodde aldrig vi skulle hitta en annan boxplats med rimligt avstånd och alla våra krav men så en dag hittade vi en annons, körde dit och kolla och flyttade in i månadsskiftet samma sak med Peppe vi letade i evigheter och hittade några som inte gick igenom besiktning men med honom var man lixom bara fast provade bara honom en gång, la bud när vi körde och ringde dem upp oss och sa att dem gick med på budet i samma vecka besiktigades han och gick igenom fick honom samma dag som besiktningen och allt bara gick så snabbt samma sak med saga kanske blir de samma sak igen fast med gård och storhäst vem vet.. men blir endån så frustrerad vill bara att saker ska ske NU!
Sen och andra sidan tycker jag om där vi bor nu, mitt rum, närhet till kompisar, nära till buss och tåg, där vi har peppe inhyrd, hur peppe är nu gemfört med tidigare osv men de är de lilla extra att ha eget och ha åtminstånde 2 hästar och va igång...
Vill känna att jag kommer någonstans och utvecklas...
Hästarna är mitt liv och betyder mer än något annat vill man så kan man!
Jag vet att mitt schema inte ser ut till att ge plats för 2 hästar och träning & mycke pendling MEN vill man så kan man och jag VET att de kommer funka, gäller bara att hitta hur man ska göra de på bästa sätt... hästarna går faktist före läxor och skola...
10 saker om mig
x Född två månader för tidigt
x Älskar skvaller
x Gått på 5 olika skolor (5 med den jag går på nu)
(bytade skola efter halv 5:an när mamma flyttade, bytade till en skola nära där mamma bor idag och sen bytade jag gymnasie skola efter 4 veckor till annan linje och skola...)
x Skillda föräldrar
x Gillar rosa, orange & marinblått
x Red allsvenskan 2005 och kom tvåa i finalen (lag)
(hade ingen bild på hela laget på denna datorn men kan lägga upp den när jag är hos pappa..)
x Haft häst så länge jag kan minnas (typ hela mitt liv)
(IKE som vi fött upp hos morfar som jag och bror delade på i början )
x Hatar att läsa böcker
x Folk tror ofta att jag och mamma är systrar.. :o
x Ville bli jockyryttare när jag var liten
... ja de finns mycke ni inte vet men är är till en början 10 saker...
Plugget
De drar ihop sig allt mer till skolstart bara två veckor och tre dagar, just nu känner jag mig inte alls taggad behöver läängre lov är ju inte förens nu man börjat... börjat ta de lungt och njuta av ledigheten...
Men datumet flyttas inte för de så de är bara att kila iväg med en kompis på shoppingtur på jakt efter skolprylar som väska (axelremsväska i skin eller tyg), kalender (är sämst på att hålla koll på allt, läxor, prov osv) , penna, suddi, skor (sköna höstskor är ett måste), jacka och tygväska (till idrotten så man kan ha den i den andra väskan, smidigare) (typ de viktigaste just nu) kanske några idrotts byxor, hopfällbar borste och sånt smått också, har dock letat väska läänge men kräsen som man är har jag inte hittat en endaste, sportväskorna är inget i min stil annars hade de varit ett lätt kort men kanske åka över till Danmark där ska ju finnas en Friis & Company affär men vi får väll se...?
Usch nej redan Augusti bara de får en att nästan räkna ner dagarna...
Får väll försöka tagga till lite innan skolan måste ju satsa och plugga mycke bättre detta året... ska jag va ärlig så la jag aldrig riktigt manken till utan la mer tid till dem “enkla” ämnena och dem lite svårare eller svåra la jag inte ner tid på alls, nej detta året bara måste jag avsätta tid till att öppna boken och plugga och inte bara vissa ämnen... eller lägga boken brevid datorn.. ,.. varsen nästan fasar jag för att jag ska ha spanska (induviduellt val), få att välja på och Matte b blev jag tvungen att läsa som utökad kurs.. suck! har glömmt rubbet kan inte ens säga en mening längre... men jag får verkligen inte sänka mig från VG till IG kanske hjälper de med lite repetetion eller inte... (blev lite endringar så vi ska ha Engelska B och Matte B blir mitt individuellt val + rättskunskap) aja nu när inte Peppe är i full trim kan jag ta någon dag mer åt skola och plugg... sen brukar mamma hjälpa till när jag slutar sent..
Hoppas till tusen att Peppe är frisk så jag kan börja så smått även de har stor påverkan på skolan, mer motivation och drivkraft.
Hittar jag en jämn balans mellan Peppe och plugg kommer de gå great + lite motivation (+ allt annat man gör på fritiden)
På tal om något annat så ska vi tillbaka med Peppe och kolla honom på Torsdag hoppas som f*n!
Hoppashoppashoppas
Delade tankar...
På ett sätt känns de skönt att de är kallt, man närmar sig hösten med höstkollektionen osv.. mysigt när de smattrar och blåser mot fönstrer och man bara känner hur skönt det är att va inne, mysiga kläder, inte den fruktansvärt jobbiga värmen, gå inne på köpcenter en ruggig dag. Skönt bara omväxlingen... mm
Men sen känns de nästan som en besvikelse att sommaren kanske redan är över, inte mer på ett bra tag de svala sköna kläderna, bada, ligga på stranden, sola, käka mjukglass, gå i stan, tivoli mm..
Vet egentligen inte vad jag ska tycke är nog lite både och... (possitvit eller negativt)
Har tänkt på de nu dessa kalla dagar...
Min historia om ögonen...
Här kommer den: ↓
Jag har en dold skelning som jag har levt med hela mitt liv, (dold skelning innebär att ögonen skelar dolt alltså man kan inte se de eftersom hjärnan signalerar så huvudet automatiskt vrids så ögonen slutar flacka, för när ögonen flackar rör sig typ allt i sidled och man blir kraftigt yr osv) Själv vet jag inte varför man har dold skelningen mer än att det är genetiskt som inte föräldrarna behöver ha utan de kan ligga långt bak i släkten vilket de gör i min släkt på mammas sida.
I mitt fall började de med att jag inte kunde lära mig gå normalt utan gick sidled som en krabba, balansen hade jag inte heller och allt verkade välldigt konstigt de va typ på någon kontroll läkarna förstod och genast började leta efter vad de kunde va (eftersom det är dold skelning ser man inte) gjorde alla möjliga obehagliga undersökningar, en del minns jag fortfarande bland annat en där man skulle gå in i ett mörkt rum som vanliga folk kan se åtminstonde var saker och ting befinner sig men de kunde absolut inte jag, allting var som kol svart, jag hade ingen aning var jag var eller vad som skulle hända och panik fick jag, jag grät och grät och tyckte de var jätte obehagligt och jobbigt (minns de än i dag) enda tills jag inte orkade mer (var kanske max 5 år då) skulle sitta där inne i minst en och en halv timme och sen skulle dem göra ytterligare en undersökning som man gör efter de mörka rummet, sen har jag fått stirra in i en dataskärm där de kom en massa saker upp i olika färger och en himmla massa annat tog typ evigheter innan dem lyckades hitta vad de var. För de första såg dem då att jag var blind på vänster öga så jag fick träna upp de med hjälp av lapp för höger vilket också var ett helvete sen blev jag översynt på vänster och fick träna upp höger.. efter ett tag gjorde dem ett par special gjorda glasögon med prismor (tjocka glas som har någon konstig effekt) hade de i några år tills dem upptäckte en teckning hur man kunde operera (tänja och dra i ögon musklerna) så min först operation gjordes för ett par år sedan på ena ögat vilket blev lyckat så gjorde dem en stor operation på båda ögonen vilket också blev bra har blivit några operationer efter de för att korrigera och “finslipa” till bästa resultat. Senaste operatinonen gjorde jag för bara några månader sadan.
Nackdelar med allt och nackdelen med dessaa operatinoner var att förlorade mitt vidvinkelseende helt på vänster öga (vilket innebär att när saker kommer vid vänster sida ser jag inte de i ögonvrån, givetvis kan jag se de men då måste jag vrida huvudet ditåt, tillexempel om jag ska gå över ett övergångsställe ser jag inte om de skulle komma en bil från vänstra sidan vilket inte är de lättaste, brukar gå bra men ibland missar jag och ser inte att de kommer ett fordon..) Många som inte vet eller förstår, men varför förklara för allt och alla, varför ska jag behandlas olikt, jag kan istället leva med mitt “problem” eller handikapp som de egntligen kallas och lära mig HUR jag ska göra i de svåra situationerna, vissa gånger går de mindre bra och folk skrattar och kommenterar men varför ska jag bara för de förklara, ibland har jag lust att berätta allt men de kan skratta och kommentera bäst de vill varför ska jag beröras jag kan istället ha vetskapen om varför själv. De krävs vilja och styrka att kunna fightas med hinderna som kommer ibland har de varit ett helvete men jag vet att jag är stark! Jag ska inte låta mig brytas ner av någon annan som inte har en aning.
I sverige finns de bara 2 personer som är specialister inom detta område och forskar vidare tur är ju de och utan all hjälp, operationer osv hade jag haft tusentals nackproblem redan nu och aldrig kunnat leva ett normalt liv jag var bara 5-6 år när jag fick glasögon och redan då fick jag ont i nacken, idag känner jag inget av de då kan man tänka sig...
Detta räknas som sagt som ett handikapp men som jag och mamma alltid sagt det är vad man gör de till!
Man vet aldrig riktigt hur framtiden ser ut, hur många eller inga operationer de kommer bli i framtiden, några nya metoder osv. Att jag ser allting mörkare hör också till den dolda skelningen så om jag hamnar i ett mörkt rum eller plats osv är det jätte jobbigt för de är inte bara bäck svart den kännslan går inte att beskriva.. men eftersom jag alltid levt så vet jag heller inte hur det är annars så jag har inget att sakna...
Ju mer tiden går desto bättre hanterar jag mina problem.
På hästryggen har jag skaffat mig min balans, jag kunde rida långt innan jag kunde cykla och hästarna har betytt så himmla mycke eftersom där har jag aldrig någonsin märkt mitt problem aldrig någonsin tänkt på de för en sekund, det var dem som alltid gjort mig glad oavsett vad som hänt eller jobbigt de varit, det är fortfarande dem som betyder mest och är viktigast för mig!
Det är så många andra som har de värre så varför klaga!
Hoppas, hoppas, hoppas!
Haha kan förstå om ni inte fattar men berättar när de närmar sig typ dagen innan....
Morgondagen..?
Hopplöst
Känns totalt hopplöst och kommer absolut igenvart..!
Det går att lösa om man vill men om man inte tror på de så går de inte..
Jag vet vad jag vill dock är det en viss person som inte förstår de och försöker
Det är nu eller aldrig inte i framtiden..
Visste ni att..
Visste ni att jag har operarat mina ögon ca 5 gånger sammanlaggt (ska jag va ärlig har jag nästan tappat räkningen)
Lite annorlunda med ögonen eftersom det läks så fint och syns inte några ärr, syr med sockertråd som sedan försvinner efter ett tag.
Fast sist var det en ren mardrömm att sövas och åka ner till oprertionssalen ja allt innan jag sommnade.. tänker inte förklara och väcka minnena men de var fruktansvärt jobbigt och nu hoppas jag innerligt att inte behöva göra någon mer operation.. sist fick jag ingen “glömma bort” medicin som även inehåller lugnande.. jag som måste ha värsta kontrollen (över mig själv och vad som händer runtom) och inte kan låta någon ta över (dessutom livrädd för sprutor inklusive kanyl) hade all kraft att kämpa emot och minns som om de vore i går men framförallt upplever de om och om igen...
