(bild lånad från google)

Jag står inte ut, jobbigt att fejka smilet.
Le och vad glad som man säger men när de inte längre har någon betydelse vad man egentligen tycker eller säger ibland, finns de bara en sak, fejka smilet lyssna bara knappt och håll med...
Allra helst hade jag velat va hemma, bara ta de lungt och fixa apu arbetet nej inte ens apu arbetet har jag kunnat eller hunnit fixa och nu är jag inte särskillt motiverad eller focuserad...