Mer än ett halv år sedan

}
2010-09-19 @ ${EntryTime
För sådär ett år sedan stod Peppe i förra stallet, svårt att tänka mig tillbaka där, tänk om vi aldrig hittat detta stallet då hade vi kanske stått kvar där? Kan inte ens se en bild av de, finns inte ens i tankarna...

Men när jag tänker tillbaka är de som natt och dag allt är nästan tvärt om...
Tänker inte gå in på detalj men bara tanken, fanns dem stunder man bara älskade att va där kunde va där hela dagen men även då man aldrig ville dit, va där så lite som möjligt och gjorde inget mer än nödvändigt.
Känns som de var lite typ kaos i de stallet, ena dagen kunde de va bra medans i en annan sekund var allt upp och ner... kanske därför vi inte riktigt trivdes, kanske därför Peppe heller inte riktigt trivdes?
Han var aggresiv i boxen, i gången och nästan omöjlig för hon som släppte ut dem att ta ut han i hagen, han smet, stegrade, bockade, sprang ifrån även in när någon annan tog honom. Varenda gång man hade ridit och lämnade honom i hagen sprang han inte iväg till dem andra utan stod bara kvar och tittade precis som han inte ville bli lämmnad (även om han var och är ledare), smet från hagen. Kanske gjorde han så för att han inte trivdes? Nu är han precis tvärtom även när han är helgalen kan han bärga sig, vi behöver inte längre ha hingst kjedja. Visst har han en stark personlighet och vilja men, den har han verkligen inte tappat men han är lixom så tacksam för de mesta nu, han är inte aggresiv, han är helt enkelt inte den hästan längre...

Nu kan vi verkligen inte få de bättre (inhyrt) nästa steg är eget ställe så håller tummarna till tusen och hoppas på de vi tittade på sist för jag bara fasnade såå för de ;)



sista bilden...

Flyttade när snön var som värst
Precis innan göteborgshorseshow
Bara en halvmånad efter vi kollat på stället vi står på nu

Jag kan faktist tittat tillbaka utan att ångra något...

Har faktist inte någon kontakt alls med dem som stod där längre, har släppt den helt och gått vidare, vidare mot bättre tider...

Mycke som jag var frusterard över då, irriterad och ville bara vidare, de var dock inte bara de som var anledningen utan anledningarna var många...


Kommentarer

Skriv gärna en kommentar!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)
"
URL/Bloggadress:
"
Kommentar:

Trackback