Sitter med boken full av ord, full av minnen, full av Peppe händelser...
Skrevs logg efter varje dag när jag inte fick ta hand om min pålle själv, så vi kunde läsa hur allt gick och försöka se signaler om skadan skulle komma tillbaks.
Men det är sjukt hur han ena dagen kan finnas och några blad senare är han borta...
Hur allt kan förändras bara så, hur man kan läsa om hans bästa stunder och nästan återuppleva sen är han bara väck.

Skrev i loggen när jag fick rida igen alltså nu då men finns ingen Peppe kvar längre, hade räknat ner hur många dagar de var kvar tills jag fick rida han igen men de blev aldrig mer, inte en enda gång. Hade räknat med att jag kunde komma igång och rida på honom, suksesivt mer och mer men nu vet jag inte ens hur jag ska börja...

Läser andra som skriver inget dig, inget mig eller liknande men ibland måste man se vad det är värt, inte själviskt vad man själv vill, vad som är bäst och tvingas leva med de. Aldrig ångrat att vi tog bort honom för jag vet att det var de bästa vi kunde göra för honom men att sakna och önska att de skulle gå annorlunda kan man alltid...♥