Fem månadersedan...

2011-08-21 @ 22:20:44

...jag kom hem!




Äntligen säger jag bara, de var en måndag och eksakt sju dagar efter operationen, minns hur mycket jag längtade hem och hur spänd jag var för allt.

Vaknade på morgonen och visste precis vad jag ville ha till frukost, visste vad som förväntades, mamma packade ner allt i väskor och jag vilade för att orka.

Fortfarande hade jag ont och fortfarande kunde jag inte riktigt resa mig själv ur sängen men villjan tog mig dit. Sjukgymnasten kom och jag skulle prova gå i trappor, gå på rak linje stå på ett ben och rak framför spegeln, märkligt obehaglig kännsla men jag fixade de!
Fortfarande blödde snittet och frånvarande kännsla ganska ofta men jag ville så mkt så mkt så jag äntligen fick åka hem. Minns hur sakta klockan gick efter att vi beställt taxin, de blev en liggande taxi på bår men gud vad de gjorde ont, en stenhårdbår och alla dessa ojämnheter på vägen.

Dezzie blev överlycklig jag också till en början när jag insåg att jag varken kunde sätta mig eller lägga mig, soffan var för låg och ryggen för stel, fick panik och skrek att jag kommer aldrig klara de! Kännde mig som en gammal pensionär med stolsdyna, toaförhöjnad och duschpall, en idiot som inte kunde klara mig själv, beroende av mediciner och mög rent ut sagt! Mamma skrattade och sa bara att du blir suksesivt mer rörlig och klara allt mer själv men de begrep inte jag och tänkte hur f*n ska jag bli mer rörlig med en pinne i ryggen, den försvinner inte precis! Då kännde jag mig bara så beroende av allt, som låst i min egen kropp, i en kropp som var stel som en pinne och skör.

Tillsist fick jag till de och mot kvällen kom hela släkten iprincpip och några till för att fira att jag kom hem och att operationen gick bra, käkade våfflor och fick presenter.

Gud vad jag hade längtat efter denna dagen men aldrig skulle jag gissa att natten skulle bli ett sånt helvete..

Nu blir de inte mer ältande om sjukhusdagarna ;)


Temat - för fem månadersedan precis

2011-08-20 @ 21:24:39



Var så deprimerad och less på sjukhus att de knappt var sant, nästan redo att rymma där ifrån.
Pappa & Kristina kom hade nog något besök också innandess, gick ner och käkade glass och kom ut ur sjukhusmiljön för några minuter (hade med rullstol eftersom vi inte visste vad jag skulle orka)

Tränade jämt på att ta mig upp ur sängen själv, gick i korridoren gång efter gång, fick övningar jag skulle göra. När de bara var jag och mamma kvar på kvällen fick jag som vanligt ångest och ännu mer deprimerad, startade mobilen och svarade på alla underbara som hade hört av sig via sms. Ringde till kussinen och snackade och sen hittade vi faktiskt en bra film på tv... Sprutan på kvällen, livrädd som vanligt och fortfarande minst lika ont gjorde de. Käkade allt jag orkade och drack så mkt jag kunde för att jag ville HEEEEEEM!


19 mars för fem månadersedan

2011-08-19 @ 17:56:25


Dagen började bra, tvingade i mig frukost och var mer och mer tvungen att sitta upprätt i sängen men när jag satt mig på toan två sekunder susa de i öronen och allt blir alldeles oklart, suddigt, vit som ett lakan och svimfärdig och spyfärdig från klar blå himmel. Ringde på larmklockan och sköteska for in, körde mig direkt in på rummet, hissade upp fotändan och spydde i ett kör tills jag var ekandes tom i kroppen och föll ihop av orkeslöshet. Tydligen var de vanlig reaktion på alla mediciner, magen inte tillsist tål allt men sjukt vad de gjorde ont att spy när revbenen vidgades och ryggen märktes av.

Deprimerad och nere heladagen
, fick massa besök men bäst av allt var när bror och mikaela kom på kvällen.
Hade hittat god dricka och kunde börja äta de som faktiskt var gott så vi käkade chips, godis och gifflar på kvällen, mamma var helt galen och gjorde allt för att jag skulle äta. Tror vi såg något på tv men de var absolut den bästa dagen på hela sjukhustiden, hur glad som helst för att dem ville vara där på kvällen när dem kunde gjort annat.

Sköterska kom in för att plocka bort alla kanyler samt nålen i armen och mamma som började ulka när dem drog ut den långa slangen i halsen visserligen blundade jag för att jag inte klarar av sånt men endån...
En stund senare kom dem in med hela brickan med midicinerna och SPRUTA som jag inta hade någon aning om, en klexan spruta mot blodproppar. Jag som är liiiivrädd för sprutor och verkligen gör allt för att slippa men jag var som fängslad i min egen kropp, kunde inte fly bara skrika så jag knep med tårna och skrek som en gris när hon stack. Gjorde ont när hon skulle nypa mig i magen, sticket och när vätskan spred sig. Tur nog var Mikaela som livade upp och fick mig att skratta åt sprutan lite istället för att va vansinnig x)


Andra halvan av del fem...

2011-08-18 @ 23:25:51

...några timmar senare blev de besök av mamma, philip & farmor, farfar och då pappa. Mamma hade köpt med sig en massa gott för att jag skulle äta hade ju inte alls orkat med lunchen efter röntgen och hela köret.
Och såklart ville dem se att jag kunde gå..↓

 

Efter att dem åkt och man pillat lite i middagen kom morfar & jessica som livade upp allt gott och väl med morfar skämt. Stannade seeent in på kvällen så jag var super glad men när mamma väl skulle åka kom ångesten, ville inte längre, grät, kände mig ensam och fruktansvärd ångest.

En sån obeskrivlig kännsla av att tappa gnistan, viljan att kämpa, att va stark men jag fick sån ångest att jag bara inte ville något, känndes meningslöst, omöjligt, ville inte leva, ville få allt ogjort. Orkade inte veta att jag skulle sova och vakna 24/7 av smärta och glo i taket, vakna till ännu en dag och ännu en dag på sjukhuset, aldrig komma hem såg lixom inte ett slut och fick ganska ofta sån ångets.

Under dagen togs mofinpumpen bort (fick smärtlindring av läkare när de behövdes) och katetern snacka om skönt att inte ha femtielva slangar efter sig och speciellt morfinet vågade jag inte använda i slutet för jag tyckte det var så obehagligt att jag inte såg tvn som var två meter framför sängkanten. Att allt bara blev suddigt och oklart, virrig såfort jag fick en dos så undvek den mer en jag skulle gjort... Fick även efterlängtat duscha (denna dagen eller dagen innan), sitta på en duschstol som en pensionär och bli duschad. Kunde då inte ens lyfta händerna över huvudet eller luta huvudet bakåt. Sjukt vad man kunde va slut efter en dusch då man egentligen inte gjort något men då tog ju allt på krafterna. Privatliv fanns inte på den tiden när man skulle ha hjälp att duscha och hjälp att gå på toa, dra ner och upp byxorna eller bytaom. De var bara att sudda ut och leva med de att blotta sig själv, låtsas som man var nudist och inte hade något emot de...


Del fem första halvan..

2011-08-18 @ 13:52:56
Today fem månader sedan den artonde!


Pappa låg fortfarande inne med mig och de blev en fullspäckad dag.
Började komma in i mönsret, vaknade och visste vad som gällde. Vaknade på morgonen och visste vem som jobbade, att de var dags för frukost och visste vad det fanns att välja mellan. Maten gick inte alls, ville inte äta och inget smakade inte hjälpte de precis att maten var sämmre än skolmat eller att man hade noll ork att äta bara att vara. Fick ju veta senare att jag fått förlite blod och därför orkade jag heller inte äta som jag skulle. Men allt gick lixom som en ond cirkel. Hade ingen energi så orkade inte äta och fick ingen energi för att jag inte orkade äta...

Strax efter frukost skulle jag åka ner på två röntgen. Usch minns gubben som hämtade mig och körde ner mig i sängen kallade mig snäckan, körde som en idiot över trösklarna så de gjorde ännu mer ont. Flåsade, svettades och var anfådd som han "sprang", när vi åkte i hissen upp frågade han: hur är de snäckan och droppar svett rätt ner på min kudde, Uuuä vidrigt, snacka om äcklad!

"väntrummet" utanför röntgen. ↓
Vet att jag gjorde en annan röntgen tidigare men inte vilken dag denna dagen var de iallafall en som jag var tvungen att stå upp blickstilla och spikrakt. Men så mkt ork hade jag egentligen inte så två personer och pappa fick hålla mig för att jag inte skulle trilla ihop och vila varannat foto ungefär. Sen var jag totalt slutkörd, somnade på vägen tillbaka.



En stund senare kom doktorn och några sjuksköteskor som skulle lägga om förbandet och kolla på snittet osv. Tuppade av pga obehag när dem rörde vid ärret, en märklig kännsla av obehag och noll känsel. Pappa var såklart snabb med kameran men bilderna är helt ärligt viiidriga :/

En stund senare kom läkaren tillbaka och tog med pappa för att visa bilderna.
När han kom tillbaka sa han inte ett ord, gick lixom inte, grynigt i rösten och rödaktig i ögonen. Han kollade på mig chockad och helt utom ord på samma gång. Pressade fram några ord: Jag trodde inte de var så pass och kollade på mig igen ännu mer rörd. 

Aldrig att han visat sig så kännslosam, fällt en tår eller så chockad. Aldrig någon som faktiskt sett eller insett de men att han reagerade så var faktiskt stort för mig. Varenda en som sett bilderna blivit helt paffa inte ens dem man träffar dagligen...


This day 17 mars

2011-08-17 @ 16:00:00

Mååånga bilder som inte kan visas, bilder som ärret är färskt, ser räligt blodigt ut. Mitt ansikte är uppsvällt, kritvitt. Håret som en golvmopp är ju bara resultat efter sängliggandes och de duschmedlet. Dessutom får ingen personal synas på nätet klipper därför ut ansiktet på många bilder!

MEN ännu en ressume om denna dagen för ecksakt fem månader sedan...

Upp & gå längre sträcker samt oftare ↓


Mamma köpte spraybalsam och håret kunde ÄNTLIGEN borstas ut :) ↓



Fick äntligen ha mina egna kläder som vi hade köpt innan för att dem skulle funka, speciellt sina egna underkläder var efterlängtat och ja slippa ha dessa pappers kläder x) ↓

 


Today five mounths ago

2011-08-16 @ 16:59:47
 

(alla bandagen är för att täcka kanylerna och nålen i armen, har även en kanyl i halsen, drän i ryggen och andra slangar)
 
Minnena flyter ut, minns händelser men inte ecksakt vilka dagar... (skriver de jag vet & minns)

Första dagen att faktiskt upp och gå, första dagen med besök.
Minns att en sjuksköterska tog helt fel när hon hjälpte mig att resa mig så av ren reflex specielltt smärta slog jag till henne en blåklocka, förväntar mig f*n att dem ska kunna hur man gör och inte förvärra eller göra fel. Snacka om att jag hade ont sen och var sne på henne resten av tiden.

Första besöket som sagt, fick veta hur Peppe hade de och de var första natten pappa sov hos mig på sjukhuset. Det var också då dem helvetes nätterna började. Kunde absolut inte ligga på ryggen och sidorna minns jag att höfterna värkte extremt mkt och inget hjälpte.

Världens bästa började jobba samma natt som jag var tvungen att vändas 24/7 och ta smärtlindring var tredje timme drygt. Hon var verkligen en ängel, aldrig att hon sa nej, tvekade eller besvärad att vända när de behövdes. Kom alltid in med ett gottskratt och på humör. Hon var vekligen guld värd, kunde sitta och småprata tills medicinen börjat verka, man glömde smärtan för ett tag och piggades upp sen när hon gick kunde man sova på sekunden. Berättade om hur man gjorde med skolios opererade förr och deras sjukhustid efter operation, gammlingarna som skrek på hjälp när dem yngre tryckte på larmknappen och roliga skämt. Tillsist var de hon som var höjdpunkten på dagen eller ja natten, kunde berätta om dagen för henne och plötsligt var natten bara borta så vaknade man till en ny dag igen.


Temat del två...

2011-08-15 @ 23:41:33
Som sagt "temat" del två alltså för ecksakt fem månadersedan...

För att jag inte haft tid att blogga som jag gjorde i går skriver jag heela dagen istället i en kort ressume!

På morgonen eller snarare förmiddagen blev jag upprullad på mitt enkelrum.
Första jag tittade efter var foto på Pepps ♥
Nästan inget minne alls från denna dagen, sov 24/7 och mööör i kroppen som aldrig någonsin.
Brydde mig inte för femöre mer än vart min morfinpump var, thats it!




Sista inlägg för dagen & "temat"

2011-08-14 @ 23:36:47
Okey ett sista inlägg för dagen & temat...

Nu ecksakt för fem månader (halv elva ca) sedan blev jag ner rullar på intensiven för någon timma sedan.
Nyss upptäckt alla femtielva slangar och nålen jag hade i armen som mätte pulsen och något annat som pep för jämnan. Nu precis vid elva tiden "hälsat" på alla som jobbade på natten och mamma fick något att äta. Precis lokaliserat mig och på vägen ner hälsat på bror. Då först insåg jag egentligen hur pass de var, hans blick hans min och att jag inte ens kunde sträcka mig efter honom. Grät när jag träffade honom och kännde bara "Helvete vill inte detta!"

Någon gång vid denna tiden halv tolv, tolv tjöt hjärtmaskinen så mamma for upp och skrek på sköteskorna att pulsen stannat så jag blev livrädd och helstirrig men så var inte fallet utan bara att nålen i armen klämts men shitt trodde seriöst att jag skulle slockna..

Natten: Mamma satt i en fötölj brevid min säng hela natten. Maskinerna väsnades värre än en torktummlare och sköteskorna kom & kollade min kännsel varje halvtimme. Låg och glodde rakt upp i taket och somnade till ibland så trodde jämt att jag var någon annanstans. Sa inte ett ord bara glodde och höll morfinpumpen i handen...



Today

2011-08-14 @ 17:26:29

Bestämmde för att ta tag & faktiskt göra något så stack till bjärred och käkade mjukglass, ut på långa bryggan och tog en dricka sen kände på vattnet... Inte så intressant att veta men iallafall ;)

Sitter i liiten lägenhet och surfar på nätet innan vi ska käka, lite smått dryygt men ska iallfall hem ikväll.
Borta bra men hemma bäst var de ju!

På tal om "temat" för dagen
(asså för ecksakt fem månader sedan denna tiden..)
Just nu fem halv sex låg jag på uppvaket och var fullständigt säker på att jag somnat på golvet. Ni vet den kännslan när man känner sig stel och lite ont i ryggen kanske efter man somnat på soffan eller så...
Totalt yrvaken och ökentorr i munnen, orkade inte öppna ögonlocken knappt och försökte lokalisera vart jag var osv... 


Söndagen den 14 augusti

2011-08-14 @ 12:24:57

You know what!

Idag för ecksakt fem månader sedan låg jag på operationsbordet uppskuren och full gång med operationen.
Nu klockan 12 hade jag redan legat där i fyra timmar och hade drygt fyra timmar kvar...
Det var idag för fem månader sedan jag kunde blivit förlamade från midjan det hade varit första dagen i mitt liv som rullstolsburen om en enda skruv hade gått någon milimeter fel.
De var då precis nu allt förändrades och allt skulle bli kämpigt. Livet vändes upp och ner.





Here you go!

2011-08-10 @ 14:26:13
Under kategorier döpt till: Min skolios historia hittar ni de mesta har säkert missat några inlägg men dock...

När jag bläddrade tillbax slog de mig hur mkt jag förnekade diagnosen, att få diagnosen känndes för mig som att få en bekräftelse på att något var fel med mig. Som om de var mitt fel att jag fick de, jag slog det ifrån mig och kallade det inte ens skolios sa bara att ryggen var sen, vansinnig på folk som kallade det för skolios och inte på tal om hur rädd jag var. Att jag är rädd för döden är inget nytt, eller att jag grubblar för mycket på livet. Saken gjorde de inte bättre att det var ett rent helvete förra ögonoperationen då menar jag när jag skulle åka ner & sövas osv...

En rubrik jag skrev till en lång text innan op.. rubriken talar mkt för sig själv ↓



Vill bara dela med mig av min upplevelse, döljer jag sanningen är de ingen mening det är såhär de faktiskt är & var... Till alla er nyfikna men framförallt er som behöver stöd & själv ska gå igenom liknande.



Läkar besök

2011-04-29 @ 13:13:21


Före & efter röntgen bilder...

De två längst till vänster är tagna rakt framifrån och de längst till höger är tagna från sidan.
Det som syns tydliga vita ploppar är skruvarna & stagen som är långt metallpinne som skruvarna sitter i alltså efter bilderna... (den stora runda ringen vid skulderbladen är en kula som hänger på halsen när man röntgas för att läkarna ska veta vilket som är höger och vänster..)

Bilden säger ganska mycket de som kanske inte syns jätte tydligt men som han nämde var att man kan se att längre ner på före bilder är revbenen hoptryckta och trycker på lungan gemfört med längre upp där dem är betydligt glesare eller gämfört med efter bilden. Och från sidan kan man också se att de som längre upp var inåt är på nedre delen vriden så det är tvärtom (ryggraden) även att ryggraden går längre in än ryggen ja kollar man noga hittar man mer och mer...

Får väll erkänna att de ser välldigt brutalt ut med skruvarna speciellt bilden från sidan.



Såhär fint ser de ut nu ärret ser lila ut dock välldigt brett upptill och ner till + då de envisa såret som icke vill läka.
Haha vet inte vad jag gör antar att jag sträcte på armarna när pappa fotade.

Fruktansvärt psykist jobbigt att åka tillbaka till alla platser om och om igen spelades de upp ett videoband i mitt huvud när jag var så sjuk, när jag åkte längs korridorerna i sängen till röntgen och undersökningar, som jag skrek av smärta när dem lyfta över mig på brits för att röntgas, när jag var så beroende av andra, glömmer heller aldrig hur ont och som jag skrek när smärtlindrande pumben tog slut och dem var tvungen att fylla på. Nej aldrig kunde jag ana hur psykist jobbigt de skulle va att åka tillbaka, tillbaka och minnas, minnas hur ynklig och hjälplös man var, jag som har sån sjukhus skräck...

Torsdag, återbesök & vip kväll

2011-04-29 @ 00:25:04

Måste sova nu egentligen med tanke på klockan och totalt slut i ryggen efter dagen. Kort och gott var på återbeösk, allt ser bra ut och vridningen överförväntan bra (dem förväntade sig inte att kunna vrida upp så mycket) kollade på röntgenplåtarna som visar mkt tydligare vridningen och revbenen som tryckte på lungan , kan visa bilderna i morgon... Fotades med doktorn som utförde operationen och fick hem utprintade röntgenplåtar BTW som bakslag i nacken var jag tvungen att ta ett blodprov ;( för att kolla infektion & blodvärde fast de gjorde inte så ont...

Fick inbjudan till Topshops vip kväll för några veckor sedan så åkte dit med mamma (dels som skydd så ingen skulle stöta till ryggen och som plånbok xD haha fast slutade med att jag förde över pengar endån x) ) Enormt mycket folk, dricka, tilltugg bjöds de på och en DJ spelade med blandad musik dock var kön till bara omklädningsrummet en timme... Fick lite förtur till kassan när vi berättade som de var (nyopererad och skulle aldrig klarat av hela kön till kassan som gick genom hela butiken) super trevlig personal minst sagt.

BTW såg en tjej i kassakön med precis sån page som jag tänkt klippa.. lång och framåtlutade super snyggt och fräscht (synd att man inte frågade om att ta bild så jag kunde lämnat till frissören xD) Ahh vill klippa precis så nuuu.

OCH ja bilder på kläder + röntgen kommer i morgon!


Före & efter bilder

2011-04-17 @ 02:11:13



* Ojämna axlar i höjd & skulderbladen längre ut på vänster sida (syns dock inte så tydligt på denna bilden)
* Som ett "hålrum" på vänster sida medans "rak" på höger
* Ryggraden svängd såklart som man tydligt kan se mitten kröken va i slutet på 62 grader
* Precis under vänstra skulderbladet kan man se framskjutning.
* På magen kan man se hur kraftigt vänster fram i från bilden bröstkorgen är framskjuten

De större problemen kan man dock inte se genom bilder mer än hur de såg ut, hur sträckta musklerna längs med ryggraden var på vänster sida och även hur allt har vridit sig inte framåt utan mer som cirkelvridning. Men det allvarligste har man inte sett förens tester blandannat lungfunktionstestet som var nedsatt pga ryggen som antagligen tryckte & vred på lungorna.

 

* Här kan man visserligen inte se ryggraden men man ser på höfterna, skulderbladen & axlarna så betydligt rakare det är. Resultatet blev alltså 14 grader som gick att räta upp som bäst vilket är ingenting gämfört med innan  dessutom har man inga problem så. Magen är där heller inga förskjutna lungor/bröstkorg osv längre.

För er som inte trodde, för er som inte visste, för alla er utomstående som egentligen aldrig fått veta riktigt hur de var och till alla er som har skolious och vill höra andras historia eller bara behöver ett stöd... 

Ni som inte visste eller trodde de var såhär pass, inte trodde de var möjligt eller förvånade över hur de faktist var kan jag säga att jag aldrig velat visa, aldrig velat klaga eller velat andra ska veta, inte förens efter operationen som pappa såg före och efter röntgenplåtar han kom tillbaka med en tår, han som aldrig vill visa sig rörd. Jag har inte velat se röntgenplåtarna tidigare men nästa gång då ska jag se, se hur de faktist var.

Mamma har sagt till mig många gånger i efterhand att hon insett att jag ljugit många gånger om att jag haft ont när jag egentligen inte sagt de eller nekat de, men en sak måste ni inse att hästarna är mitt liv lika starkt som min envishet. Vissa dagar kunde jag sluta 12. vila när jag kom hem och åka till stallet på kvällen, fick hjälp med allt så jag kunde rida, åkte ut sent på kvällarna så jag kunde vila först. Jag kunde ta smärtstillande för att rida eller förtränga smärtan så de spred sig till ett ben men upp i sadeln skulle jag men sen satt jag på ett specielltvis när jag red som avlastade och fick de att fungera. Visserligen var de bara där jag satt rätt och ridningen som gett mig hållningen annars hade allt jag varit mycket sämre... Gjorde verkligen allt sista tiden innan operationen för att rida dagligen för att jag aldrig ska kunna blicka tillbacka och känna att jag kunde ridit mer eller önskat att jag red mer utan tvärtom känner jag mig nöjd och fruktansvärt glad över hur bra han gick då. Men framförallt viljan till att rida och knepet att hitta rätt sätt, vilket gjorde att det var i sadeln jag hade minst ont och gjorde att jag red.

Känns som folk frågar tusen en saker hälften minns man inte...


Tre timmar skola, fyra timmars vila...

2011-04-13 @ 19:25:07
Tre timmars skola, fyra timmars vila ja så har min dag sett ut hittills.
Tänk vad svårt de kan va att sitta på en normal stol har ännu inte lyckats hitta ett bekvämt sätt och än jobbigare var engelskan då det var hör och läsförståelse dock var det inte de som var det stora problemet utan hur jag skulle sitta, att luta sig fram och skriva på ett papper gick precis knappt en timme skulle jag då ta de minst 3 timmar till 5 timmar skulle jag gå av på mitten åtminstånde av smärta så nationella i morgon ser välldigt mörkt ut...

Hade tänkt fortsätta med mina oändliga apu upgifter om hopp att bli klar någon gång de lilla jag orkar idag. Mycket klagan idag märker idag oopsi..

BTW får ju tillägga att jag äntligen träffade saknade Joanna och Emelie efter hela sex veckor, yeye :)


Skulle kunna vila en vecka bara för att få rida en gång...


Skola

2011-04-13 @ 08:50:56


Aa ska prova åka till skolan idag, 6 veckor sedan sist om man räknar med praktiken...
Färdig fixad och allt nu väntar bara på taxin som kommer om 40 minuter så ska passa på att vila så man orkar med tre timmar i skolan..

Vilja av stål

2011-04-10 @ 23:27:29

Att jag har en vilja utav stål är inget snack om saken speciellt nu, får ideer och tankar på vad jag vill och sugen på att göra har bland annat kikat på en massa bilder på fina manikyrerade naglar i alla möjliga varianter som jag sålänge sagt men prioriterat bort men bestämt mig för att unna någon skönhets lyx efter snart klar med alla mina 30 sprutor dagligen (en om dagen) och gått igenom en står operation så ska de unnas något annat än vanlig hederlig shopping som man kort därefter ratar kläderna, kanske en ögonfransförlängning som hade varit helt underbart fräscht och snyggt dock kostar de minst 1000 kr eller kanske en färgning hos frissan (kan ju visserligen inte göra de hemma eftersom jag inte kan luta mig fram över badkaret visserligen blir de snyggare på salong) :) Har även funderat och börjat spinna vidare på min tanke om egenföretagare som faktist känns välldigt aktuellt just nu så ja mycket jag vill göra just nu och med min vilja är de inte lätt att hejda sig eller nöja sig med tanken sen...

På tal om unna sig kan knappt vänta till jag och mamma ska på spa ska bara bli helt frisk så jag kan bada utan större omständigheter, massage osv.

Opsi klockan tickar och som vanligt ska man upp tidigt för medicin sen vidare till vårdcentralen för att lägga om glipan/såret som förhoppningsvis blivit bättre och bättre.

See you! :)


Varför dålig uppdatering!

2011-04-06 @ 00:06:34
Ja nu kanske i undrar varför denna dåliga uppdatering men jo mamma har börjat "tjata" på att jag måste vila betydligt mer så såret/ärret kan få sin rätt att läka speciellt den nedre delen som huden helatiden drar när jag sitter står och går. Så vila, vila, vila är det som gäller även om jag är så fruktansvärt uttråkad emallan åt och bara ser allt jag vill göra men icke. Var föresten nere på vårdcentralen idag eftersom den nedre delan har börjat glipa och vill inte riktigt läka :( så dem har gjort de rent stoppat i massa gojja något våtservet liknande papper som har någon funktion och annan klister plåster lapp utan på för att såret ska läka rätt och fint och änn mer nu måste vila för att de ska få sin tid och speciellt inte dra helatiden i huden när jag gör allt annat än ligger och vilar. Så nästa återbesök på fredag så hoppas de blivit bättre då tråkigt men sant. Dessutom mådde jag inte alls bra i eftermiddag vit i ansiktet, huvudvärk, varm vs frös osv. Ingen aning varför men men...



Bror och Peppe, gaa blir så sugen att rida när jag ser denna bilden så härligt :)

Något att bita i

2011-04-03 @ 17:23:32

 (minyatyrbilden som är klickbar är agrafferna uttagna)

Såhär ser min rygg ut (med agraffer visserligen som är borttagna men nästan likadant)
Och nej ryggraden är inte lika svängd som ärret. Visserligen har jag massa tejp och mandage vanligtvis över men såhär ser iallfall ärret ut, liknar en tatuering enligt mig fast ser hemskt och räligt ut när man tänker sig att de inte är de ut ett ärr... (agraffer är som heftstift man sätter istället för stygn som ska hålla ihop såret)
Kollar man noga och zoomar in kan man se hur dem har skurit hela snittet, usch hemskt sånt man egentligen inte ska kolla...

(Bilder från i måndags då agraffer togs ut på vårdcentralen)

Tidigare inlägg
RSS 2.0